Idag fick jag höra vad en person inom förlagsverksamhet tyckte om ett manus som jag har djupredigerat under sommaren och hösten. Hon tyckte följande, vilket gör mig så glad!:
”Otroligt intressant och välskriven bok! Gripande och osentimentalt skriven.”
Djupredigering är den benämning jag gett redaktörskap som gränsar till spökskrivande. Gränserna är lite svåra att sätta. En förlagsredaktör eller frilansande manusredaktör kan lägga 20 timmar på att redigera texten i ett t ex 200-sidigt manus. När jag djupredigerar lägger jag 200 timmar (ibland mer) på ett tvåhundrasidigt bokmanus.
Att göra såna här djupredigeringar fungerar när det handlar om självbiografiska texter och facklitteratur av olika slag. Alltså inte romaner.
Romaner har jag än så länge bara spökskrivit, och då ingår att jag skapar dialoger, arbetar fram miljöbeskrivningar, fördjupar karaktärerna, gör många intervjuer med kunden, en del research m m.